Alexandra Kollontaj
Politiker, diplomat och författare. 1872 - 1952
Att hävda att kvinnofrågan är minst lika viktig som arbetarfrågan faller inte alltid i god jord hos socialister. Ändå överlever Aleksandra Kollontaj både Lenin och Stalin och hon är under 22 år sovjetstatens utsända i Norge och Sverige. (Det sägs att hon många gånger säger adjö till sina vänner på Fogelstad då hon tvivlar på att hon ska komma levande tillbaka från möten med partiledningen i Moskva!)
På Fogelstad träffar Alexandra sina själsfränder, inte minst Ada Nilsson som hon först lär känna som läkare. De båda blir nära vänner och brevväxlar livet ut.
Många artiklar i tidskriften Tidevarvet vittnar om att intresset för utvecklingen i Ryssland är stort bland Fogelstadkvinnorna och Aleksandra Kollontaj föreläser också på Kvinnliga medborgarskolan i Fogelstad.
Alexandra föds i S:t Petersburg i en välbärgad familj, men blir tidigt uppmärksam på samhällets klassmotsättningar. Hon blir socialist och när hon 1908 uppmuntrar Finland att göra uppror mot Ryssland drivs hon i exil. Under tio år reser hon runt och blir en del av ett stort europeiskt nätverk av socialister, hon blir också en länk till ledningen för den ryska revolutionen.
Aleksandra Kollontaj är kanske framför allt ihågkommen som diplomat, men hennes skrifter om sexualitet och familj har relevans i feministisk teori och forskning även i dag – idéer som också känns igen hos Fogelstadkvinnorna.
Aleksandra Kollontaj hade en stor roll i både framväxten av arbetarrörelsen och fredsdiplomatin under första hälften av 1900-talet.
Under sina år som diplomat i Sverige fick hon fick många kontakter med kvinnorörelsen. Främst intresserade Aleksandra Kollontaj sig för Fogelstadgruppen. När hon med åren fick sämre hälsa vårdades hon av Ada Nilsson, läkare och en av kvinnorna i Fogelstadgruppen. Det fanns ett stort intresse för Ryssland hos kvinnorna på Fogelstad. Aleksandra Kollontaj föreläste också på Fogelstad kvinnliga medborgarskola.
Aleksandra Kollontaj växte upp i ett välbärgat hem Sankt Petersburg. Somrarna tillbringade hon i det fattigare finska Karelen och blev tidigt uppmärksammad på klassmotsättningarna, såväl i Karelen som i hennes hemstad. 1899 anslöt Aleksandra Kollontaj sig till Rysslands socialdemokratiska arbetareparti.
Hon blev alltmer radikal och tog starkt intryck av de stärkta rättigheterna för medborgare i Finland, däribland allmän rösträtt. Aleksandra Kollontaj agiterade för att Finland skulle sätta sig upp mot Ryssland – och tvingades 1908 lämna Ryssland. Norden och Berlin var hennes bas under tio år av politisk exil.
Aleksandra Kollontaj skrev vetenskapliga texter om ekonomi och politik. Hon var också skribent i många av dåtidens europeiska kvinnotidskrifter. Regelbundet skrev hon i svenska tidskriften Morgonbris, som gavs ut av Socialdemokraternas kvinnoförbund.
Hon reste över hela Europa för att delta i socialistkvinnornas internationella arbete. De hade brutit med de borgerliga på internationella kvinnokonferensen 1907. De socialistiska kvinnorna anordnade egna konferenser som lyfte arbetande kvinnors behov och krav.
Många av ledarna i den ryska revolutionen befann sig i Europa under revolutionsåret 1917. Aleksandra Kollontaj fungerade som länk i det socialistiska närverk som förmedlade information och ideologi mellan Europa och Ryssland. Hon blev folkkommissarie i den första bolsjevikregeringen 1917, men tiden i regeringen blev kortvarig. För henne var kvinnofrågan lika viktig som arbetarfrågan. Synen på att kamperna behövde föras parallellt var kontroversiell, både under Lenin och Stalin, eftersom det ansågs riskera att splittra arbetarmän och arbetarkvinnor.
Aleksandra Kollontaj förespråkade en friare sexualitet. Hon ifrågasatte kvinnans underordnade roll och ansåg att kvinnor skulle skilja mellan kärleksrelationer och sexuella relationer, precis som männen gjorde. Hon ansåg inte att kärnfamiljen var det enda sättet för en kvinna att ha barn och separerade kärleken till barnen och kärleken till maken. Kvinnor kunde lägga mer tid på politiken, konsten och sitt yrke när de inte behövde lägga tiden på att ansvar för maken, menade hon.
Parallellt med att stå i frontlinjen för socialismen och feminismen och gjorde Aleksandra Kollontaj stora diplomatiska insatser. Från 1920-talet blev diplomatin blev hennes främsta yrkesområde. Hon verkade för en pragmatisk sovjetisk utrikespolitik. Aleksandra Kollontaj var diplomat och konsul i Norge, 1922–1930 och i Sverige 1930–1945.
I Stockholm medlade hon under tiden som diplomat fred Finland och Sovjet under vinterkriget 1939–1940. Den svenska neutraliteten gjorde Sverige till en diplomatisk fristad och Aleksandra Kollontaj kunde ha inofficiella förhandlingar med ryska diplomater. Hon nominerades till Nobels fredspris flera gånger men tilldelades det aldrig.
Aleksandra Kollontaj dog i Moskva 1952.
Källa: Aleksandra Mikhajlova Kollontaj, www.skbl.se/sv/artikel/AleksandraKollontaj, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (artikel av Katarina Leppänen), hämtad 2024-12-31.