Kerstin Hesselgren
Bostads- och yrkesinspektör & internationell politiker i bland annat Nationernas förbund. 1872 - 1962
Hon är alltid steget före, och kallas därför ofta för Kerstin den första. Hon är landets första kvinnliga bostadsinspektör, skolköksinspektör, yrkesinspektör - och dessutom den första kvinnliga ledamoten i riksdagens första kammare.
Tidigt lär hon känna Elisabeth Tamm och Fogelstad. De båda träffas redan i början av 1900-talet då Elisabeth börjar anordna föreläsningar i en lokal förening och bjuder in Kerstin Hesselgren, en talare av rang.
Därför är det inte så konstigt att Kerstin också får uppdraget att hålla invigningstalet på Kvinnliga medborgarskolan påsken 1925. Vid det laget känner säkert de båda kvinnorna varandra väl då de är två av de fem första kvinnorna i den svenska riksdagen.
Kerstin Hesselgren är först i raden av syskon i en läkarfamilj i bruksorten Hofors. Hon utbildar sig till fältskär och hälsovårdsinspektör, och lär sig flera språk på en flickpension i Schweiz. Det kommer väl till pass när hon så småningom - som enda kvinnliga delegat för Sverige - verkar i Nationernas förbund under 1930-1940-talen.
Kerstin Hesselgren återvänder dock alltid till Fogelstad, som föreläsare och organisatör. Hon är också ordförande i skolans förtroenderåd från start till 1944.
Kerstin Hesselgren var en av grundarna av Fogelstad kvinnliga medborgarskola. Hon föreläste ofta där och var också ordförande i medborgarskolans förtroenderåd mellan 1925 då skolan öppnade och fram till 1944.
Uppdraget skötte hon parallellt med sitt arbete som riksdagsledamot. 1921 valdes Kerstin Hesselgren in som första kvinna i riksdagen. Hon var också landets första kvinnliga yrkesinspektör, skolköksinspektör och bostadsinspektör.
Född 1872 i som äldsta barnet i en bruksläkarfamilj i Hofors i Gästrikland uppfostrades som hon som sina bröder. Kerstin Hesselgren ville bli läkare men kom istället att som en av de sista i landet att ta fältskärsexamen. Hon läste fysiologi och anatomi, flera språk och tog examen som sanitary inspector vid ett college i London.
Kerstin Hesselgren inspekterade arbetsplatser över hela landet mellan 1913 och 1922. Hennes arbete uppdagade missförhållanden för kvinnliga arbetstagare. I riksdagen fortsatte hon att driva frågor om kvinnors rättigheter. De för den tiden nya frågorna väckte uppmärksamhet: högre löner för barnmorskor, moderskapspenning, alla kvinnors rätt till statliga tjänster med lika lön som män och sänkt straff för abort. Sexualupplysning, preventivmedel, en förnyad socialpolitik, aktivt fredsarbete och asyl för flyktingar i samband med andra världskriget är andra exempel ur hennes politiska portfölj. Utanför riksdagen spelade hon en stor roll i kampen för gifta kvinnors rätt till yrkesarbete. Kerstin Hesselgren var också medgrundare till Svenska Kvinnors Vänsterförbund (SKV), där hon hade ordförandeposten.
Kerstin Hesselgren ansågs vara långt före sin tid. Hon var också modig och agerade i många sammanhang samtidigt. Hon var en känd och respekterad politiker, inte minst genom sitt uppdrag som sakkunnig i Nationernas förbund (NF) under 1930- och 1940-talen, där hon var enda svenska kvinnliga delegat.
Hon behövde ingen yttre bekräftelse i sin politiska övertygelse och sitt engagemang. Kerstin Hesselgren hade en kristen tro som hon inte pratade så mycket om – en demokratisk, antifascistisk och antipatriarkal grundsyn som liknade kväkarnas. I kväkarnas organisation Vännernas samfund träffade hon, Emilia Fogelklou, Elin Wägner samt Natanael och Elsa Beskow.
Fokus på personligt sanningskrav och etik var utgångspunkt såväl som drivkraft för Kerstin Hesselgrens gränsöverskridande politiska engagemang livet igenom.
Kerstin Hesselgren dog i Stockholm 1962. Hon är begravd på Ovansjö kyrkogård.
Källa: Kerstin Hesselgren, www.skbl.se/sv/artikel/KerstinHesselgren, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (artikel av Renée Frangeur), hämtad 2024-12-30.