Siri Derkert
Konstnär. 1888 - 1973
Siri Derkert tillhör våra mest kända konstnärer, mindre känd är hennes roll som stridbar feminist. I den rollen får Kvinnliga medborgarskolan i Fogelstad stor betydelse för henne. Från 1943 och framåt är hon en återkommande kursdeltagare. Hon tecknar ofta föreläsare och kursdeltagare – med konstnärlig frihet.
Siri föds in i en välbeställd familj och får studera konst. På Kungliga konsthögskolan reagerar hon på att de kvinnliga studenterna inte får teckna nakna manliga modeller och driver en elevprotest.
Siri Derkert tar många gånger strid, inte minst för rätten att vara kvinna och konstnär. Som modernistisk konstnär känner hon inga gränser. Hon uttrycker sig i flera stilar och material, tecknar klädkollektioner och sätter upp en dansföreställning på Intiman. Som ung lever hon i Frankrike, Algeriet och Italien. Hon älskar och hon får barn.
Från 1924 lever Siri med sina tre barn under små omständigheter. Det är en kamp, men Siri Derkert kämpar också för andra kvinnor, bland annat som ordförande i Svenska kvinnors vänsterförbunds Stockholmsavdelning.
1938 dör Siris dotter Liv och Fogelstad blir en viktig del i hennes sorgearbete. Det är på Fogelstad hon landar och samlar ny kraft till en kreativ islossning som ger henne gnistan och livsmodet tillbaka.
Siri återkommer ofta till Fogelstad i sin konst. På Östermalms tunnelbanestation i Stockholm låter hon oss fortfarande möta Fogelstadgruppen i ”Ristningar i naturbetong”.
Siri Derkert är en av 1900-talets viktigaste svenska konstnärer. Hon återkom regelbundet till kurserna på Fogelstad kvinnliga medborgarskola från 1943 till att skolan lades ned 1954. Hon hade hittat likasinnade bland de radikala och frisinnade kvinnorna på Fogelstad. Siri Derkert tecknade av såväl föreläsare som deltagare på kurserna. Porträtten rönte inte alltid förtjusning eftersom de var så fördelaktiga.
Siri Derkert påverkades både konstnärligt och politiskt av åren på medborgarskolan. Kvinnorna från kurserna fanns med i hennes konst under hela hennes konstnärsgärning. Freden, kvinnors rättigheter och miljöfrågor var hennes hjärtefrågor och de återkom i konst och politik. Siri Derkert var politiskt aktiv, mellan 1950 och 1955 hon ordförande i Svenska Kvinnors Vänsterförbunds Stockholmsavdelning. Hon reste till Sovjetunionen och hon deltog i världsfredskonferensen i Warszawa 1950.
Hon växte upp i ett välbeställt hem med sex syskon. Modern var sömmerska och fadern affärsman. De bodde i Stockholm och i Norrköping. 1911 antogs Siri till Kungliga konsthögskolan. Det var en konservativ skola där kvinnor och män undervisades på olika sätt. Siri Derkert protesterade mot att hon och de andra kvinnliga eleverna inte fick rita av nakna manliga modeller. Efter konsthögskolan fortsatte hon sin konstnärliga utveckling i Paris och vidare i Algeriet.
1914 blev hon gravid med den finlandssvenske konstnären Valle Rosenberg. De höll graviditeten hemlig för Siris föräldrar och reste till Sicilien där sonen föddes. Sonen och mannen stannade kvar i Italien och Siri, som hade stora ekonomiska problem, reste hem till Sverige något år senare. Siri Derkert fick två döttrar med konstnären Bertil Lybeck. De föddes i Köpenhamn, utan vetskap från hennes föräldrar. Barnen placerades på barn- och fosterhem.
Siri Derkert hörde till de modernistiska konstnärer som på 1910-talet designade kläder som en del av sitt konstnärskap. Det var eleganta klänningar, egensinniga och originella. Kläderna syddes upp på modeateljén Birgittaskolan. Siri hade uppdrag för tidningen Idun och gjorde modeteckningar till Bonniers Veckotidning.
Siri Derkert pendlade mellan Stockholm och Paris och hade barnen med sig så ofta hon kunde. 1924 slog hon sig till ro i Simpnäs norr om Norrtälje med de tre barnen. Senare flyttade hon till Lidingö.
1930 ställde Siri Derkert ut på Stockholmsutställningen, samtidigt som hon levde under knappa förhållanden. Äldsta dottern gick i hennes fotspår och tillsammans var de i Paris och på flera konstskolor. Dottern dog 1938 i tuberkulos och sorgen efter henne påverkade Siri under flera år.
Siri Derkert sammanfattade sitt konstnärskap och politiska engagemang i Ristningar i naturbetong som pryder väggarna på Östermalmstorgs tunnelbanestation i Stockholm och som invigdes 1965. Där finns kvinnorna hon kämpade tillsammans med för kvinnosaken, freden och miljön. Ett annat av hennes publika verk är Sverigeväggen på Sverigehuset i Stockholm, den stod färdig 1967. Under 1960-talets första år hade hon som första svenska konstnär haft en retrospektiv utställning på Moderna museet, ställt ut på Louisiana i Danmark, i Amsterdam och i Nordiska paviljongen på Venedigbiennalen.
Hon arbetade hårt fram till sin död 1973. Karriären präglades av hennes politiska engagemang och konstnärliga progressivitet.
Siri Derkert dog 1973. Hennes grav finns på Lidingö kyrkogård.
Källa: Siri Karin Derkert, www.skbl.se/sv/artikel/SiriDerkert, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (artikel av Maria Carlgren), hämtad 2024-12-31.