Emilia Fogelklou

Rörlighet är det ord utmärker Emilia Fogelklous liv – i tanke och i geografi. Hon hann med 14 bostadsorter under sitt liv och med sitt skarpa intellekt och sin insiktsfullhet deltog hon i det offentliga samtalet i frågor som
rörde teologi, filosofi, fredsfrågor, sociologi och psykologi.

​

Emilia Fogelklou föddes i Simrishamn och flyttade som 16-åring till Kristianstad för vidare studier. Hennes stora kunskapstörst ledde vidare till lärarinneexamen, studentexamen och teologie kandidatexamen, det senare som första kvinna i Sverige.

 

Som 24-åring hade hon en religiös upplevelse, en händelse hon kallade sin ”verklighetsupplevelse”. Sin andliga hemvist kom hon att ha i Vännernas samfund, kväkarna, där även Elin Wägner var aktiv. De blev nära vänner och deras värderingar kom att prägla Kvinnliga medborgarskolan.

 

Emilia Fogelklou var en återkommande gäst på Lilla Ulvåsa och skrev även i tidskriften Tidevarvet.

Hon var en pionjär som nådde stora framgångar i sina ämnen, men tiden var inte mogen när Emilia Fogelklou 1938 sökte en professur. Det blev en svår motgång. Tre år senare blev hon som första kvinna i Sverige promoverad till teologie hedersdoktor.

​

1921 gifte hon sig med Arnold Norlind, även han tänkare och författare. Han dog ung. En av Emilia Fogelklous många böcker handlar om honom. Hennes sista bok blev Minnesbilder och ärenden 1961.

 

Vänkretsen var stor och efter hennes död har flera brevväxlingar kommit ut i bokform,
bland annat den med Elin Wägner – ”Kära Ili, käraste Elin”.