Honorine Hermelin
Lärare & rektor. 1886 - 1977
Kvinnliga medborgarskolan hade inte varit densamma utan Honorine Hermelin. Honorine är en lysande pedagog och med sin karismatiska personlighet sätter hon sin prägel på verksamheten som ingen annan. Hon utses till rektor och verkar som sådan tills skolan läggs ned 1954.
Honorine blir tidigt moderslös och växer upp i en adlig familj på godset Ulfåsa i Östergötland. Efter att ha undervisats i hemmet börjar hon på Brummerska skolan i Stockholm, dit hon sedan återvänder som lärare efter att ha utbildats på lärarinneseminarium “med högre kompetens”. Hon kommer även själv utbilda lärarinnor.
Kvinnliga medborgarskolan blir Honorines livsverk. Här omsätter hon sina för den tiden moderna idéer om lärande. Hon är också aktiv i lokalpolitiken i Julita och blir Sveriges första kvinnliga skolstyrelseordförande 1932.
Det finns många berättelser om relationerna mellan kvinnorna i Fogelstadsgruppen. Tillsammans med läkaren Ada Nilsson och Elisabeth Tamm tillhör Honorine den inre cirkeln i Fogelstadsgruppen, och de har en nära och tidvis kanske även en romantisk relation.
Honorine är kvar på Fogelstad, eller Lilla Ulfåsa som hon kallar den gamla inspektorsbostaden, tills hon går bort. De sista åren främst på somrarna. Under Ada Nilssons sista år bor även hon på Fogelstad, hos sin kära vän Honorine.
Honorine Hermelin var rektor för Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad under alla år skolan bedrev utbildning, mellan 1925 och 1954. Hon hade läst till lärare på Anna Sandströms högre lärarinneseminarium i Stockholm. Under sitt yrkesliv utbildade hon själv lärarinnor.
Honorine kom från en adlig familj och var dotter till nykterhetskämpen och ”blåbandsbaronen” Joseph Hermelin. Modern dog bara dagar efter hennes födelse. Honorine växte upp med ett helsyskon men när fadern senare gifte om sig fick hon sju halvsyskon. Hon undervisades i hemmet.
Som rektor för Fogelstad kvinnliga medborgarskola bosatte hon sig i inspektorsbostaden. Huset som godsägaren Elisabeth Tamm upplåtit till skolbyggnad kallade Honorine Hermelin för Lilla Ulfåsa. Hon blev en del av Fogelstadgruppen, radikala kvinnor med stort inflytande i samhället och politiken och ett starkt engagemang och vision om ett samhälle präglat av kvinnligt medborgarskap. Här fanns Kerstin Hesselgren, Ada Nilsson, Elin Wägner och Elisabeth Tamm. Nätverket stammade bland annat från Föreningen frisinnade kvinnors första tid.
Under medborgarskolans verksamma decennier gick cirka 2 000 kvinnor på någon av kurserna i medborgarskap och rättigheter. De bildade nätverket Fogelstadförbundet.
Honorine Hermelin var erfaren och skicklig i sitt yrke. Fogelstad kvinnliga medborgarskola var hennes livsverk och hon präglade verksamheten starkt med sin karisma och personlighet. Det var på Fogelstad hon förverkligade sina reformpedagogiska ideal, moderna idéer om lärande för den tiden.
Vid sidan av skolan engagerade hon sig i lokalpolitiken. Honorine satt i kommunfullmäktige i Julita och ledde som Sveriges första kvinna på posten skolstyrelsen mellan 1932 och 1943.
Honorine och Ada Nilsson hade en särskild och stark relation. Ada flyttade in hos Honorine på äldre dagar och bodde där till sin död. Honorine Hermelin hade också en relation till den finlandssvenska författaren och kritikern Hagar Olsson och senare i livet var hon en kort period gift med den danske religionshistorikern Vilhelm Grønbech. Efter Adas bortgång bodde Honorine periodvis i Blomsterfondens hus utanför Stockholm, men besökte ofta Lilla Ulfåsa.
Fogelstad kvinnliga medborgarskola lades ned 1954 men Honorine Hermelin fortsatte arbeta. Hon bedrev pedagogisk verksamhet i Fogelstadförbundet och skrev i deras tidning med samma namn. Honorine var tidningens ansvarig utgivare under tre decennier, nästan fram till sin död. 1954 tilldelades hon den kungliga medaljen Illis quorum, åttonde storleken för sin betydelse för medborgerlig bildning.
Honorine Hermelin dog 1977. Hon är begravd vid foten av Elisabeth Tamms gravsten på Julita kyrkogård.
Källa: Honorine Louise Hermelin, www.skbl.se/sv/artikel/HonorineHermelin, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (artikel av Lena Eskilsson), hämtad 2024-12-30.