Moa Martinsson
(Helga Maria Martinsson), författare. 1890 - 1964
När Moa Martinsson börjar skriva i tidningen Arbetaren i början av 1920-talet gör hon det under sitt riktiga namn Helga. Hon är då fortfarande torparhustru, och att hon - ett par decennier senare - kommer att bli en av Sveriges mest älskade författare kan ingen ana.
Den första av Fogelstadkvinnorna som Moa möter är Ada Nilsson. De båda möts i arbetet med tidskriften Tidevarvet i vilken Moa själv börjar skriva 1927.
1920-talet är svåra år för Moa. Hennes två yngsta söner omkommer i en drunkningsolycka 1925 och tre år senare tar hennes man livet av sig. Men kvinnorna på Fogelstad ställer upp för Moa. De skrapar ihop pengar till en skrivmaskin och en skrivmaskinskurs, och Elin Wägner och Ada Nilsson ser till att Moa kommer till vårkursen på Kvinnliga medborgarskolan 1928.
Fogelstadkvinnorna bidrar även till den insamling som anordnas för Moa, så att hon ska kunna köpa sitt torp Johannesdal i Ösmo.
Torpet förblir Moas fasta punkt. Hon gifter sig så småningom med författaren Harry Martinsson och de lever på torpet under 1930-talet. Det är också här hon utvecklar sitt författarskap, men när årtiondet är slut är äktenskapet med Harry detsamma.
Under 1940–1950-talen blir Moa Martinsson en av Sveriges i särklass mest lästa författare. Frågan är om Helga hade blivit författaren Moa Martinsson om det inte hade varit för vänskapen med Fogelstadkvinnorna.
Moa Martinson var en av Sveriges mest lästa författare under 1940- och 1950-talen. Det var i tidningen Tidevarvet, som gavs ut av Fogelstad kvinnliga medborgarskola, som hon först hade börjat skriva under signaturen ”Moa”.
Som barn hade Moa Martinson ofta flyttat och dessutom bott på fosterhem. Hon utbildade sig till kallskänka, men började skriva artiklar för att kunna försörja sig och sin familj. Under signaturen ”Helga” eller ”H.J” skrev hon regelbundet för den syndikalistiska dagstidningen Arbetarens kvinnosida. Sidan bar vinjetten ”Kvinnan och hemmet” och redigerades av Ottar, Elise Ottesen-Jensen. Moa och Ottar kom att bli nära vänner.
Hon skrev också i tidningar som Templar-Kuriren, Nynäshamns-Posten och Arbetare-Kuriren. Den första artikeln i Tidevarvet handlade om hustrur till arbetslösa män. Moa Martinson hade egen erfarenhet. Hennes första man grundläggaren Karl Johansson var alkoholist och arbetslös i perioder. De bodde på torpet Johannesdal i Sorunda i Södermanland, och fick fem barn mellan 1910 och 1916 – Olof, Tore, Erik, Knut och Manfred.
Två av de yngsta barnen förlorade Moa i en drunkningsolycka 1925. Tre år senare begick maken Karl självmord. Den anarkistiska tidningen Brand som hon regelbundet skrev för under denna period startade en insamling som gjorde det möjligt för henne att friköpa sitt torp. Bakom insamlingen fanns namnkunniga personer som chefredaktör C J Björklund, Elin Wägner, Ada Nilsson, Honorine Hermelin, Carl Lindhagen och Elise Ottosen-Jensen. Totalt samlades 3 300 kronor in.
Kvinnornas vägar korsades och de bistod varandra på olika sätt. Elin Wägner hjälpte Moa Martinson att gå en kurs i att skriva på skrivmaskin. Moa fick också en plats som deltagare i vårkursen på Fogelstad kvinnliga medborgarskola.
Moa träffade sin andre man Harry Martinson på Arbetare-Kurirens redaktion i Göteborg. Harry var 14 år yngre än Moa, sjöman och luffarpoet. Han imponerades av Moa och beskrev henne som ädel, radikal och mycket intelligent. Snart flyttade han in till henne och skrev där diktsamlingen Spökskepp, som var hans debut. Moa och Harry gifte sig i oktober 1929. I torpet hemma hos dem samlades unga manliga författare som Ivar Lo-Johansson, Erik Asklund och Artur Lundkvist.
1933 debuterade Moa Martinsson med romanen Kvinnor och äppelträd. Hon skrev komplexa kvinnoporträtt och skildrade i debutromanen om hur fattigdom, graviditeter, könssjukdomar, illegala aborter och misshandel gör arbetarkvinnornas sexualitet komplex.
Författarparet Moa och Harry Martinson rönte framgång och deltog bland annat som delegater på den internationella författarkongressen i Moskva 1934. Fem år senare lämnade Harry Moa. Han hade blivit deprimerad och rymt flera gånger. Vid ett tillfälle fick Moa efterlysa honom i radio.
Moa Martinson blev Moa med svenska folket efter uppbrottet med Harry. Hennes romaner fick stor spridning, inte minst för att de såldes för en krona till anställda på arbetsplatser, bland titlar som tidningen Folket i Bild tryckte i så kallade billighetsutgåvor.
Under 1950-talet kom hon att turnera i folkparkerna med Karl Gerhard.
Moa Martinson dog 1964. Hennes grav finns på kyrkogården i Sorunda.
Källa:Helga Maria (Moa) Martinson, www.skbl.se/sv/artikel/MoaMartinson, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (artikel av Ebba Witt-Brattström), hämtad 2024-12-30.